Så här skriver hon om sig själv:

Jag bestämde mig tidigt i livet för att bli författare och blev antagen till författarutbildning på Uppsala Universitet 1976. Men efter en termin kom jag också in på Journalisthögskolan och la mina författarplaner på hyllan. Verkade ju lättare att försörja mig som journalist än författare, tänkte jag. Drygt 30 år senare blev jag ombedd att skriva om en levnadshistoria som jag inte kunde tacka nej till.

Min första bok är alltså en reportagebok om Blanca Firpo, flykting från militärdiktaturens Argentina. (Kanske kommer du ihåg svenskan Dagmar Hagelin som togs av militären och försvann?) Blanca som var aktiv i motståndet mot diktaturen fängslades, torterades, våldtogs och misshandlades i samma fängelse som Hagelin. Blanca och hennes familj kom till Nyköping som kvotflyktingar via UNHCR 1983.

Efter boken om Blanca gick jag i pension och fortsatte att skriva. Min andra bok är novellsamlingen "Kan en ensam trana dansa?"

Roger Kellerman, Publisher på Meetings International, recenserade så här: ”Novell efter novell är lika bra och några är ännu bättre. Det känns märkligt nog som en slags roman så sammanhållna är novellerna. Visst det är olika människor, olika förutsättningar i livet, men här finns ett språk som träffar djupt inne i min själ. Här finns stråk av en av min ungdoms stora författare, den magiske holländaren Jan Wolkers böcker ’Turkisk konfekt’, och ’En ros av kött’, utan att jag kan peka närmare på varför. Bara känslan av att här finns en författare som omedelbart måste påbörja sin första roman i en serie romaner om vart vårt land är på väg, med ursprung från varifrån vi kommer och hur det hela gick till. Tror vi är någonting väldigt fint på spåren.”

Nu håller jag på med min första roman. Den utspelar sig på en ö i den sörmländska skärgården. Det stora kriget har brutit ut och några människor på flykt träffas och försöker överleva.